Våra mest framgångsrika lyftare
Att plocka ut de bästa tyngdlyftarna under 100 år är en grannlaga uppgift. Den svåra frågan är vilka kriterier som skall gälla för att räknas som framgångsrik. Samtliga ”Stora Grabbar” inom tyngdlyftning till och med år 2009 har fått utgöra grunden för denna sammanställning. Men det fanns fortfarande kvar några framgångsrika lyftare, varför listan kompletterades med lyftare som skulle få utmärkelsen samt en som borde fått den. Dessa tre lyftare presenteras i slutet av detta kapitel.
Text: Håkan Johanson
Stora Grabbars märke instiftades 1945 och ett antal tidigare aktiva lyftare erhöll utmärkelsen under detta år. Några till, som var aktiva på 1920-talet, kanske också skulle ha fått den. Jag har därför tagit med några till, det är de fyra första som presenteras nedan. Till sist, ”Bästa resultat” är tagna från boken ”Vi Tyngdlyftare” för de som var aktiva fram till senast slutet av 1940-talet. För övriga har resultat från internationella tävlingar/- SM-tävlingar och svenska rekord/världsrekord utgjort grunden.
Martin Olofsson, IK Björnen
F 1891.11.10, d 1991.10.11
Olympiska Spel
1920 - 5:a klass 67,5 kg
Svensk mästare: 4 gånger – 1921; 1922; 1923; 1924
Svenska rekord: 5
Landslagsuppdrag: 2
Bästa resultat: Enarmsryck 65 kg, enarmsstöt 83,5 kg, press 72,5 kg, ryck 85 kg, stöt 115 kg, totalt enarmslyft 257 kg, totalt femlyft 402,5 kg, totalt tvåarmslyft 257,5 kg.
Förbundsuppdrag: STF:s styrelse 1924 - 1934
Utmärkelser: STF:s förtjänsttecken i guld 1930
Erik Carlsson, Stockholms AK
F 1893.08.31, d 1981.05.18
Olympiska Spel
1920 - 4:a klass 82,5 kg
Svensk mästare: 6 gånger – 1918; 1920 (grupp 1); 1921; 1922; 1923; 1926
Svenska rekord: 1
Landslagsuppdrag: 1
Bästa resultat: Enarmsryck 72,5 kg, enarmsstöt 90 kg, press (ingen uppgift) , ryck 92,5 kg, stöt 140 kg, totalt enarmslyft 270 kg, totalt tvåarmslyft 277,5 kg.
Förbundsuppdrag: STF:s styrelse 1931 – 1947, kassör under åren 1939-1947.
Utmärkelser: STF:s förtjänsttecken i guld 1940, RF:s förtjänsttecken 1943
Richard ”Brunkan” Brunn, Stockholms AK
F 1893.05.27, d 1939.11.05
Olympiska Spel
1920 – 6:a klass +82,5 kg
1924 – 13:e klass +82,5 kg
Svensk mästare: 7 gånger – 1918; 1920; 1923; 1924; 1927; 1930; 1932
Svenska rekord: 6
Landslagsuppdrag: 3
Bästa resultat: Enarmsryck 80 kg, enarmsstöt 82,5 kg, press 95 kg, ryck 92,5 kg, stöt 125 kg, totalt enarmslyft 275 kg, Totalt femlyft 460 kg, totalt tvåarmslyft 305 kg.
Helge Sjögren, IK Björnen
F 1902.12.25, d 1959.10.31
Olympiska Spel
1928 – 15:e klass 67,5 kg
Svensk mästare: 9 gånger – Femlyft 1927, enarmslyft 1929; 1930; 1931; 1932, tvåarmslyft 1928; 1929; 1931; 1932
Svenska rekord: 20
Landslagsuppdrag: 2
Bästa resultat: Enarmsryck 72,5 kg, enarmsstöt 87,5 kg, press 77,5 kg, ryck 91,25 kg, stöt 121,5 kg, totalt enarmslyft 277,5 kg, Totalt femlyft 457,5 kg, totalt tvåarmslyft 285 kg.
Stor Grabb nr 1/1945
Albert ”Lilla Pelle” Pettersson, Stockholms AK
F 1885.05.05, d 1960.03.08
Albert Pettersson föddes i Örebro, började med tyngdlyftning 1903 som medlem i Stockholms Atletförening. Tävlade därefter för Stockholms Atlet och Brottarförening, Östermalms AK och slutligen Stockholms AK. Albert Pettersson tävlade huvudsakligen i klasserna lättvikt (1914; 80 kg, 1919; 75 kg, 1921; 67,5 kg) samt mellanvikt (1921; 75 kg).
Albert Pettersson blev den första svenska tyngdlyftare att vinna en OS-medalj. Det var Antwerpen 1920 och det blev en omdiskuterad medalj på grund av oklara regler. Skulle det vara silver eller brons? Han dömdes som trea.
Olympiska Spel
1920 – Brons klass 75 kg
Europamästerskap
1909 - Brons
Svensk mästare: 3 gånger – 1919 (grupp 1 och 2); 1920 (grupp 2)
Svenska rekord: 2
Landslagsuppdrag: 1
Bästa resultat: Enarmsryck 65 kg,
enarmsstöt 93 kg, press 93 kg, ryck 82 kg, stöt 125 kg, totalt enarmslyft 237 kg, press 70 kg 11 gånger.
Erik "Lilla Pelle" Pettersson
Stor Grabb nr 2/1945
Erik Albert ”Nyköpingspelle”, Pettersson, Eskilstuna GAK, Stockholms AK
F 1890.05.18, d 1975.04.04
Erik Albert Pettersson föddes i Nyköping och blev medlem i Nyköpings AIK, därav smeknamnet ”Nyköpingspelle”. Från 1917 representerade han Eskilstuna GAK för att avsluta sin karriär i Stockholms AK. Han tävlade huvudsakligen i viktklasserna lätt tungvikt och tungvikt. Erik Albert Pettersson var en mycket teknisk lyftare med ett temperament för tyngdlyftning. Hans största framgång blev en bronsmedalj vid de Olympiska Spelen i Antwerpen, där han tävlade i klass 82,5 kg. Detta blev den andra OS-medaljen för svensk tyngdlyftnings vidkommande. Efteråt visade det sig att om han hade vägt in i tyngsta klassen hade det blivit guldmedalj. Redan 1914 deltog han i Baltiska Spelen och blev tvåa i lättvikt (-80 kg).
På grund av arbetslöshet flyttade Erik Albert Pettersson runt lite. Han bodde ett tag i Göteborg bland annat. Så småningom hamnade han i Stockholm och vann sitt sista SM för Stockholms AK 1927.
Olympiska Spel
1920 – Brons klass 82,5 kg
Svensk mästare: 6 gånger – 1914; 1915; 1916; 1917; 1919 (grupp 1); 1927 (femkamp)
Svenska rekord: 4
Landslagsuppdrag: 2
Bästa resultat: Enarmsryck 72,5 kg, enarmsstöt 95 kg, press 90 kg, ryck 90 kg, stöt 120 kg, totalt enarmslyft 287,5 kg, tvåarms 300 kg.
Erik Albert "Nyköpingspelle" Pettersson
Stor Grabb nr 3/1945
Bertil Carlsson, Huskvarna AK
F 1901.03.05, d 1975.12.11
Olympiska Spel
1928 - Inget resultat
Svensk mästare: 11 gånger – Enarmslyft 1925;1926; 1928; 1929; 1930; 1932 Femlyft 1927 Tvåarmslyft 1928; 1929; 1930; 1932
Svenska rekord: 13
Landslagsuppdrag: 2
Bästa resultat: Enarmsryck 77,75 kg, enarmsstöt 100 kg, press 90 kg, ryck 100 kg, stöt 130 kg, totalt enarmslyft 308,75 kg, totalt femlyft 447,5 kg, totalt tvåarmslyft 320 kg.
Utmärkelser: STF:s förtjänsttecken i guld 1953
Stor Grabb nr 4/1945
Helge Sjögren, IK Björnen
F 1902.12.25, d 1959.10.31
Olympiska Spel
1928 – 15:e klass 67,5 kg
Svensk mästare: 9 gånger – Enarmslyft 1929; 1930; 1931; 1932 Femlyft 1927 Tvåarmslyft 1928; 1929; 1931; 1932
Svenska rekord: 5
Landslagsuppdrag: 2
Bästa resultat: Enarmsryck 72,5kg, enarmsstöt 87,5 kg, press 77,5 kg, ryck 91,25 kg, stöt 121,5 kg, totalt enarmslyft 277,5 kg, totalt femlyft 457,5 kg, totalt tvåarmslyft 285 kg.
Stor Grabb nr 5/1945
Reinhold ”Kalmar-Pelle” Petersson, Kalmar AK
F 1903.02.19, d 1980
Reinhold Petersson föddes i Enslöv i Halland. Kom som 14-åring till Kalmar. Han inspirerades av kraftkarlar och började tidigt träna upp sig med diverse enkla redskap. Under den tiden gav sig Reinhold Petersson på klassiska cirkuskraftprov såsom att slita sönder trossar och böja grova järn runt låret. 1928 startade Reinhold Petersson tillsammans med en skara entusiaster Kalmar AK. Från och med då ägnade han sig enbart åt tyngdlyftning.
Reinhold Petersson kom att dominera svensk tyngdlyftning i många år och är den tyngdlyftare som vunnit flest SM-tecken, om man räknar in SM i enarmslyftning. Det blev 5 SM-tecken i enarmsarmslyft och hela 12 i tvåarmslyft.
Reinhold Petersson deltog på ett EM, 1935. Och placerade sig på 7:e plats. Något OS blev det aldrig.
Under 1940-talet anlitades Reinhold Petersson ofta som instruktör på tränarkurser och liknande samlingar för elitlyftarna. Mellan åren 1940 – 1944 satt han i STF:s styrelse.
Europamästerskap
1935 – 7:a klass 82,5 kg
Svensk mästare: 17 gånger – Enarmslyftning 1932; 1937; 1938; 1939; 1940. Tvåarmslyft 1929; 1931; 1932; 1933; 1934; 1935; 1936; 1938; 1939; 1941; 1942; 1943
Svenska rekord: 34
Landslagsuppdrag: 15
Bästa resultat: Enarmsryck 77,5, enarmsstöt 90 kg, press 107,5 kg, ryck 107,5 kg, stöt 142,5 kg, totalt enarmsryck 302,5 kg, tvåarmslyft 347,5 kg, femlyft 505 kg.
Utmärkelser: STF:s förtjänsttecken i guld 1943, NTF:s förtjänsttecken 1959
Förbundsuppdrag: STF:s styrelse 1940 – 1944, förbundstränare/instruktör
Stor Grabb nr 6/1945
Sture Klintheim (Karlsson), Kalmar AK
F 1910.11.07
Världsmästerskap
1938 – 5:a klass 67,5 kg
Europamästerskap
1935 – 6:a klass 67,5 kg
Svensk mästare: 10 gånger – Enarmslyftning 1932; 1936. Tvåarmslyft 1932; 1933; 1934; 1935; 1936; 1937; 1939; 1940
Landslagsuppdrag: 12
Bästa resultat: Enarmsryck 70, enarmsstöt 80 kg, press 87,5 kg, ryck 100 kg, stöt 130 kg, totalt enarmsryck 275 kg, tvåarmslyft 315 kg.
Förbundsuppdrag: STF:s styrelse 1934 - 1941
Stor Grabb nr 7/1945
Stefan Lindeberg, Stockholms AK
F 1912.03.14, d 1974.11.03
Olympiska Spel
1936 – 9:a klass 75 kg
Europamästerskap
1935 – 7:a klass 67,5 kg
Svensk mästare: 10 gånger – Enarmslyftning 1936; 1937; 1939. Tvåarmslyft 1934; 1935; 1936; 1937; 1938; 1940; 1942
Svenska rekord: 22
Landslagsuppdrag: 9
Bästa resultat: Enarmsryck 82,5, enarmsstöt 85 kg, press 97,5 kg, ryck 110 kg, stöt 137,5 kg, totalt enarmsryck 295 kg, femlyft 492,5 kg, tvåarmslyft 340 kg.
Utmärkelser: STF:s förtjänsttecken i guld 1948
Förbundsuppdrag: Förbundstränare/instruktör
Stefan Lindeberg
Stor Grabb nr 8/1945
Ove Löfdahl, Västerås AK
F 1908, d 1942.02.05
Svensk mästare: 10 gånger – Enarmslyftning 1936; 1937; 1938; 1941. Tvåarmslyft 1935; 1936; 1937; 1938; 1939; 1941
Svenska rekord: 20
Landslagsuppdrag: 9
Bästa resultat: Enarmsryck 82,5, enarmsstöt 85 kg, press 97,5 kg, ryck 110 kg, stöt 137,5 kg, totalt enarmsryck 295 kg, femlyft 492,5 kg, tvåarmslyft 340 kg.
Stor Grabb nr 9/1945
Gunnar ”Julle” Högberg, Stockholms AK
F 1917.12.21
Världsmästerskap
1938 – inget resultat klass 60 kg
Svensk mästare: 17 gånger – Enarmslyftning 1938; 1939; 1940; 1941; 1942; 1943; 1944; 1945; 1947; 1948; 1949; 1950. Tvårmslyftning 1938; 1939; 1941; 1944; 1945
Svenska rekord: 11 rekord enarmslyft, 10 rekord tvåarmslyft
Landslagsuppdrag: 7
Bästa resultat: Enarmsryck 72,5 kg, enarmsstöt 82,5 kg, press 80 kg, ryck 97,5 kg, stöt 122,5 kg, totalt enarmsryck 272,5 kg, femlyft 422,5 kg, tvåarmslyft 297,5 kg.
Stor Grabb nr 10/1945
Sven Karlsson, Kalmar AK
F 1912.01.17
Svensk mästare: 5 gånger – Enarmslyftning 1938; 1940; 1941; 1942. Tvårmslyftning 1941
Svenska rekord: 4 rekord enarmslyft
Landslagsuppdrag: 6
Bästa resultat: Enarmsryck 75 kg, enarmsstöt 90 kg, press 95 kg, ryck 102,5 kg, stöt 135 kg, totalt enarmsryck 295 kg, femlyft 485 kg, tvåarmslyft 330 kg.
Stor Grabb nr 11/1945
Sten Andersson, Västerås AK
F 1914.03.13
Svensk mästare: 9 gånger – Enarmslyftning 1937; 1938; 1939; 1940; 1941; 1942; 1943; 1944; 1945. Tvårmslyftning 1942; 1943
Svenska rekord: 1 rekord enarmslyft
Landslagsuppdrag: 2
Bästa resultat: Enarmsryck 75 kg, enarmsstöt 87,5 kg, press 92,5 kg, ryck 95 kg, stöt 125 kg, totalt enarmsryck 287,5 kg, tvåarmslyft 312,5 kg.
Stor Grabb nr 12/1945
Lennart Englund, Vikmanshyttans IF
F 1919.12.21
Nordisk mästare: 1 gång - 1951
Svensk mästare: 8 gånger – Enarmslyftning 1940. Tvårmslyftning 1941; 1942; 1943; 1944; 1948; 1951.
Svenska rekord: 12 rekord
Landslagsuppdrag: 4
Bästa resultat: Enarmsryck 52,5 kg, enarmsstöt 57,5 kg, press 80 kg, ryck 85 kg, stöt 107,5 kg, totalt enarmsryck 210 kg, tvåarmslyft 272,5 kg.
Stor Grabb nr 14/1946
Gösta Magnusson, ”Magnus”, Örebro Atletklubb
F 13.09.1915, d 11.25.1948
Gösta Magnusson var till yrket brandman och hemmahörande i Örebro. Han vann sitt första svenska mästerskap 1938 i klass 67,5 kg, men behövde därefter ett antal år för att åter vinna SM. Från 1944 tävlade han i klass 82,5 och +82,5 kg. Gösta Magnusson var en stor kämpe på lyftflaket, det bevisade han bland annat i uttagningstävlingar till OS i London 1948.
I London misslyckades de flesta svenska tyngdlyftarna. Arvid var affischnamnet som var medaljaspirant i klass 60 kg. Arvid var helt ur form och misslyckades. Placeringarna skvallrar om hur dåligt det gick för svenskarna; 13-14-11. Gösta Magnusson tävlade i klass 82,5 kg och fick genomföra en kamp mot Harold Sakata, USA, och J Debus, Frankrike. Det blev svenskt rekord i ryck med 120 kg. Därefter skulle det hela avgöras i stötmomentet. Tyvärr rådde Gösta Magnusson inte på 152,5 kg, utan fick nöja sig med silvermedalj. Gösta räddade inte bara den svenska utan hela nordens lyftarära genom bronsmedaljen.
Tre månader senare drunknade Gösta Magnusson när han var ute och vinterfiskade på isen. Minnesord strömmade in från hela Norden och alla talade om vilken ärlig kämpe han var.
Olympiska Spel
1948 – Brons klass 82,5 kg
Världs/Europamästerskap
1946 – 5:a/5:a klass 82,5 kg
Europamästerskap
1947 – 4:a klass +82,5 kg
Nordisk mästare: 2 gånger - 1946; 1947
Svensk mästare: 6 gånger – 1938; 1943; 1944; 1945; 1946; 1947
Svenska rekord: 10
Landslagsuppdrag: 11
Bästa resultat: Press 115 kg, ryck 122,5 kg, stöt 150 kg, totalt 387,5 kg
Utmärkelser: STF:s förtjänsttecken 1949 postumt
Gösta Magnusson, stor OS-hjälte 1948.
Foto: TT Nyhetsbyrån AB
Stor Grabb nr 15/1946
Lennart Nelsson, Västerås AK
F 1918.08.16, d 2006.09.11
Lennart Nelson
Olympiska Spel
1948 – 11:a klass 75 kg
Världs/Europamästerskap
1946 – 5:a/5:a klass 75 kg
1950 – 6:a/Silver klass 82,5 kg
Europamästerskap
1947 – 4:a klass 75 kg
Nordisk mästare: 2 gånger - 1946; 1947
Svensk mästare: 6 gånger – Enarmslyftning 1944. Tvåarmslyftning 1944; 1945; 1946; 1947; 1948; 1951
Svenska rekord: 10
Landslagsuppdrag: 11
Bästa resultat: Enarmsryck 75 kg, enarmsstöt 95 kg, press 110 kg, ryck 115 kg, stöt 147,5 kg, totalt enarmslyftning 300 kg, totalt femlyft 507,5 kg, totalt tvåarmslyftning 357,5 kg.
Utmärkelser: STF:s förtjänsttecken 1957
Stor Grabb nr 16/1946
Arvid ”Starke Arvid” Andersson, Kristinehamns ABK
F 1919.05.19, d 2011.09.20
Arvid "Starke Arvid” Andersson är en av Sveriges mest meriterade tyngdlyftare. Han föddes i Västerrottna, Värmland, den 19 maj 1919. Första åren Arvid tränade tyngdlyftning hade han 3 mil enkel väg till träningslokalen i Sunne. Värnplatsikten gjorde han i Karlstad och fick då möjligheter att träna under Eric Boijes ledning. Efter värnplatsikten begav han sig till Kristinehamn, där den kände tyngdlyftaren/atleten Sixten Lundell hjälpte honom med träningen. Arvid blev Kristinehamn trogen resten av sitt liv.
Arvids främsta idrottsmerit kom 1946, då han blev världsmästare i fjädervikt (60 kg) i Paris. Detta blev mycket uppmärksammat och senare samma år förärades Arvid med Svenska Dagbladets bragdmedalj för bästa prestation under 1946 (hittills den enda tyngdlyftare som erhållit utmärkelsen). Efter VM i Paris var Arvid stor favorit till medalj i fjädervikt på OS i London 1948. Tyvärr hade Arvid en rejäl formsvacka precis när OS gick och kunde inte alls göra sig rättvisa på lyftflaket.
Arvid fortsatte sin idrottskarriär med att bli europamästare tre gånger samt vann en bronsmedalj på VM 1949. Han deltog också på OS i Helsingfors 1952 med gott resultat. 21 svenska rekord har Arvid noterats för.
Arvid Andersson var inte bara en tyngdlyftare, han hade också talang för akrobatiska övningar. Bland annat var han fenomenal på att gå på händerna. Tillsammans med andra akrobater gjorde Arvid mycket avancerade akrobatiska konster.
Arvid Andersson kom att kallas "Starke Arvid" och var mycket populär och välkänd bland idrottsintresserade. Fortfarande på sin ålders höst mindes man honom som den fantastiska tyngdlyftaren.
Arvid var under större delen av 1950-talet fram till början av 1960-talet ledare på förbundsnivå. Han hade bland annat uppdrag som förbundskapten och under åren 1955 – 1957 var han också ledamot i Tyngdlyftningsförbundets styrelse. 1959 belönades han för sina ledaruppdrag med Nordiska Tyngdlyftningsförbundets hedersmedalj av andra graden.
Olympiska Spel
1948 – 13:e klass 60 kg
1952 – 12:e klass 67,5 kg
Världs/Europamästerskap
1946 – Guld/Guld klass 60 kg
1949 – Brons/Guld klass 67,5 kg
1954 – 11:a/8:a klass 60 kg
Europamästerskap
1947 – Guld klass 60 kg
Nordisk mästare: 6 gånger - 1944; 1945; 1946; 1947; 1948; 1953
Svensk mästare: 10 gånger - 1-armslyft 1947, 2-arms 1944; 1945; 1946; 1946; 1949; 1950; 1951; 1952; 1953.
Svenska rekord: 30 – 9 enarmsrekord, 21 tvåarmsrekord
Landslagsuppdrag: 13
Bästa resultat: Enarmsryck 70 kg, enarmsstöt 80 kg, press 97,5 kg, ryck 107,5 kg, stöt 135 kg, totalt enarmslyft 285 kg, totalt femlyft 487,5 kg, totalt tvåarmslyft 340 kg.
Utmärkelser: Svenska Dagbladets Bragdguld 1946, STF:s Förtjänsttecken 1947, NTF:s Förtjänsttecken 1959
Arvid Andersson. Foto: Scanpix
Stor Grabb nr 17/1950
Sigvard ”Kicko” Kinnunen, Kiruna AIF
F 1920.04.11, d 1954.04.05
Sigvard Kinnunen var precis som Arvid Andersson, mycket duktig på akrobatiska övningar. De två brukade ha uppvisningar när de var på träningsläger tillsammans. Sigvard var smed till yrket, vilket kanske till del förklarar hans styrka. Han började med tyngdlyftning när han var 23 år gammal, fem år senare deltog han på Olympiska Spelen i London.
Kicko, som han kallades för, hade oturen att dras med en axelskada, vilket bland annat hindrade honom från att fullfölja OS-tävlingarna i Helsingfors.
Strax innan Sigvard Kinnunen skulle fylla 34 år avled han av hjärtproblem troligen orsakade av hård ansträngning med en hjärtmuskelinflammation. Han tävlade nämligen dagen innan han avled och slog vid det tillfället nordiskt rekord i press med 112,5 kg i klass 82,5 kg.
Olympiska Spel
1948 – 14:e klass 67,5 kg
1952 – inget resultat klass 82,5 kg
Världsmästerskap/Europamästerskap
1949 – 6:a/Brons klass 75 kg
1950 – 5:a/Silver klass 75 kg
Europamästerskap
1947 – Brons klass 67,5 kg
Nordisk mästare: 1 gång - 1950
Svensk mästare: 3 gånger - 1949; 1950; 1952.
Svenska rekord: 8
Landslagsuppdrag: 11
Bästa resultat: Press 112,5 kg, ryck 115 kg, stöt 145 kg, totalt 372,5 kg
Sigvard Kinnunen
Stor Grabb nr 18/1951
Einar ”Nan” Eriksson, Sundbybergs TK
F 1921.10.20, d 2009.05.08
Einar "Nan" Eriksson största framgång som tyngdlyftare kom när han vann bronsmedalj vid VM i Stockholm 1953. Det var den tredje VM-medaljen någonsin efter Arvid Anderssons guldmedalj 1946 och bronsmedalj 1949. Einar ökade på personliga rekordet sammanlagt, vilket behövdes mot engelsmannen Creus. De gjorde samma resultat men Einar var 1,5 hg lättare.
Einar Eriksson kom att dominera klass 60 kg i svensk tyngdlyftning från 1948 till 1962 och hade sin storhetsperiod under tidigt 1950-tal med VM- och EM-medaljer. Att han endast noterades för fyra svenska rekord berodde mycket på att Arvid Andersson tävlade i samma klass, vilket klart försvårade för Einar. Einar noterade sina svenska rekord i pressmomentet med 100,5 kg som bästa resultat noterat 1961.
Olympiska Spel
1952 – 17:e klass 60 kg
Världs/Europamästerskap
1950 – 4:a/Brons klass 60 kg
1953 – Brons/Brons klass 60 kg
1954 – 6:a/4:a klass 60 kg
1955 – 7:a/6:a klass 60 kg
1958 – 7:a/6:a klass 60 kg
Europamästerskap
1956 – 5:a klass 60 kg
Nordisk mästare: 4 gånger - 1950; 1954; 1955; 1961
Svensk mästare: 12 gånger - 1948; 1949; 1950; 1951; 1952; 1954; 1955; 1956; 1957; 1960; 1961; 1962.
Svenska rekord: 4
Landslagsuppdrag: 29
Bästa resultat: Press 100,5 kg, ryck 97,5 kg, stöt 120 kg, totalt 307,5 kg
Utmärkelser: STF:s Förtjänsttecken 1971
Einar "Nan" Eriksson
Stor Grabb nr 19/1951
Lage ”Manger” Andersson, Stockholms AK
F 1920.05.31, d 1999.10.14
Olympiska Spel
1952 – 9:a klass +90 kg
Världs/Europamästerskap
1950 – 4:a/Brons klass +90 kg
1953 – 7:a/4:a klass +90 kg
1954 – inget resultat klass +90 kg
1958 – 9:a/6:a klass +90 kg
Nordisk mästare: 3 gånger - 1950; 1951; 1954
Svensk mästare: 4 gånger – 1949; 1950; 1951; 1958.
Svenska rekord: 16
Landslagsuppdrag: 13
Bästa resultat: Press 142,5 kg, ryck 120 kg, stöt 150 kg, totalt 407,5 kg
Lage "Manger" Andersson. Foto: Forsén foto
Stor Grabb nr 20/1952
Georg ”Jojje” Brunstedt, Stockholms AK
F 1920.12.02
Svensk mästare: 11 gånger – Enarms 1943; 1944; 1945; 1946; 1947; 1948; 1949; 1950; 1951. Tvåarms 1948; 1953.
Svenska rekord: 22 – 20 enarmsrekord, 2 tvåarmsrekord
Världsrekord
1945.12.02 Stockholm +90 kg Enarmsstöt 114,7 kg
1947.11.02 Stockholm +90 kg Enarmsstöt 116,0 kg
1947.11.30 Stockholm +90 kg Enarmsstöt 117,5 kg
Bästa resultat: Enarmsryck 85 kg, enarmsstöt 117,5 kg, Press 112,5 kg, ryck 117,5 kg, stöt 157,5 kg, totalt enarmslyft 352,5 kg, totalt femlyft 567,5 kg, Totalt tvåarmslyft 382,5 kg.
Georg "Jojje" Brunstedt
Stor Grabb nr 21/1952
Gunnar Olofsson, Jönköpings AK
F 1922.02.12
Världs/Europamästerskap
1950 – 5:a/Silver klass 56 kg
1953 – 5:a/4:a klass 56 kg
1954 – 9:a/6:a klass 56 kg
1955 – 14:e/9:a klass 56 kg
Nordisk mästare: 3 gånger – 1954; 1955; 1956
Svensk mästare: 14 gånger – Enarmslyft 1949; 1950; 1951. Tvåarmslyft: 1949; 1952; 1953; 1954; 1955; 1956; 1958; 1960; 1961; 1962; 1963.
Svenska rekord: 2
Landslagsuppdrag: 25
Bästa resultat: Press 85 kg, ryck 85 kg, stöt 110 kg, totalt 3-kamp 275 kg, 1-armsryck 57,5 kg, 1-armsstöt 70 kg, totalt 1-armsgrenarna 237,5 kg
Gunnar Olofsson. Foto: Svenskt Fotoreportage
Stor Grabb nr 22/1954
Åke Hedberg, Kristinehamns ABK
F 1929.12.14, d 1971.04.07
Världs/Europamästerskap
1953 – 5:a/Silverlass 67,5 kg
Nordisk mästare: 2 gånger – 1951; 1953
Svensk mästare: 2 gånger – 1951; 1953
Svenska rekord: 6
Landslagsuppdrag: 4
Bästa resultat: Press 102,5 kg, ryck 115 kg, stöt 150 kg, totalt 365 kg
Stor Grabb nr 23/1954
Ingemar Franzén, Södertälje AK
F 1927.05.03, d 1985.02.09
Banktjänstemannen, och senare egna företagaren, Ingemar Franzén började med tyngdlyftning 1943, då han var 18 år gammal. Åren 1947 - 1951 vann Ingemar SM i enarmsgrenarna. Han förutspåddes en lysande framtid och var Sveriges bästa lyftare under drygt tio år. Han tävlade i klasserna 75 kg och 82,5 kg.
Ingemar Franzén noterades för 25 svenska rekord och ett tag, år 1957, var han rekordinnehavare i stöt i tre viktklasser samtidigt. Han finns också noterad för ett världsrekord i enarmsryck från 1947.
Internationellt blev det stora framgångar med framförallt bronsmedalj från VM 1955 som finaste framgång. De Olympiska Spelen i Melbourne 1956 var dock en jobbig historia för Ingemar. Först blev han skadad i vristen och kunde inte göra sig rättvisa på EM-tävlingarna i Helsingfors. Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) avsåg därmed att inte ta ut någon lyftare till OS. Därefter gjorde Ingemar ett mycket bra resultat vid OS-test tävling i Borgholm med tre svenska rekord. Efter diverse kontakter mellan förbundet och SOK fick han klartecken för OS-deltagande. Men tävlingarna blev ingen höjdpunkt för Ingemar. Utan ledare fick han sköta sig själv och tyvärr bommade han ut sig redan i pressmomentet.
Kring mitten av 1960-talet startade Ingemar Franzén ett eget företag för återförsäljning av idrottsprodukter under firmanamnet "Ingemar Franzéns Kraftsportdepå". Denna rörelse höll han på med till sin tragiska bortgång 1985.
Olympiska Spel
1956 – inget resultat klass 75 kg
Världs/Europamästerskap
1953 – 8:a/4:a klass 75 kg
1954 – 6:a/Brons klass 75 kg
1955 – Brons/Silver klass 75 kg
1958 – 7:a/5:a klass 82,5 kg
Europamästerskap
1956 – 6:a klass 75 kg
Nordisk mästare: 4 gånger - 1953; 1954; 1955; 1957
Svensk mästare: 15 gånger - 1-arms 1947; 1948; 1949; 1950; 1951. 2-arms 1954; 1955; 1956; 1957; 1958; 1959; 1961; 1962; 1963; 1964.
Svenska rekord: 25
Landslagsuppdrag: 32
Bästa resultat: Enarmsryck 85 kg, enarmsstöt 95 kg, press 128 kg, ryck 121 kg, stöt 158,5 kg totalt enarmslyft 312,5 kg, totalt tvåarmslyft 395 kg
Utmärkelser: STF:s Förtjänsttecken 1950
Ingemar Franzén
Stor Grabb nr 24/1954
Ingemar Lyshag (Gustavsson), Spårvägens GoIF
F 1930.11.27
Världs/Europamästerskap
1954 – 4:a/Brons klass 67,5 kg
1955 – 13:e/9:a klass 67,5 kg
Nordisk mästare: 2 gånger - 1953; 1955
Svensk mästare: 4 gånger – 1951; 1953; 1955; 1956
Svenska rekord: 4
Landslagsuppdrag: 6
Bästa resultat: Press 97,5 kg, ryck 110 kg, stöt 138,5 kg totalt 341 kg
Stor Grabb nr 25/1958
Enar Edberg, Sundbybergs TK
F 1936.07.09
Enar Edberg
Olympiska Spel
1964 – 20:e klass 60 kg
Världs/Europamästerskap
1958 – 6:a/Brons klass 60 kg
1963 – 10:e/8:a klass 60 kg
Europamästerskap
1965 – 7:a klass 60 kg
Nordisk mästare: 2 gånger – 1957; 1967
Svensk mästare: 9 gånger – 1957; 1963; 1964; 1965; 1966; 1967; 1968; 1969; 1970
Svenska rekord: 19
Landslagsuppdrag: 37
Bästa resultat: Press 107,5 kg, ryck 100 kg, stöt 135 kg, totalt 335 kg
Stor Grabb nr 26/1963
Sven-Erik Westlin, Göteborgs KK
F 1934.01.06
Sven-Erik Westlin. Foto: A. Gillskär
Olympiska Spel
1964 – 16:e klass 67,5 kg
Världs/Europamästerskap
1962 – 14:e/8:a klass 67,5 kg
1963 – 14:e/9:a klass 67,5 kg
Europamästerskap
1964 – 5:a klass 67,5 kg
Nordisk mästare: 1 gånger – 1963
Svensk mästare: 9 gånger – 1959; 1960; 1961; 1962; 1963; 1964; 1965; 1966; 1968
Svenska rekord: 16
Landslagsuppdrag: 37
Bästa resultat: Press 127,5 kg, ryck 115 kg, stöt 157,5 kg, totalt 392,5 kg
Stor Grabb nr 27/1964
Ingvar Asp, Lunds TK
F 1938.02.10
Olympiska Spel
1964 – 13:e klass 90 kg
Världs/Europamästerskap
1962 11:e/9:a klass 90 kg
1963 – 10:a/9:a klass 90 kg
1966 – inget resultat klass 90 kg
1969 – 9:a/9:a klass 110 kg
Europamästerskap
1976 – 7:a klass +110 kg
Svensk mästare: 13 gånger – 1960; 1961; 1962; 1963; 1964; 1965; 1966; 1969; 1970; 1975; 1976; 1977; 1980
Svenska rekord: 43
Stor Grabb: Nr 27/1964
Landslagsuppdrag: 41
Bästa resultat: Press 167,5 kg, ryck 152,5 kg, stöt 205 kg, totalt 3-kamp 492,5 kg, totalt 2-kamp 357,5 kg
Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 39/1976
Ingvar Asp. Foto: Svenskt Fotoreportage
Stor Grabb nr 28/1966
Bo ” Gilius” Giliusson, Nora AK
F 1944.09.25
Världsmästerskap
1970 – 7:a (Silver i ryck) klass 56 kg
Europamästerskap
1970 – 10:a klass 56 kg
1971 – 4:a klass 56 kg
1972 – 7:a klass 56 kg
1976 – 9:a klass 56 kg
Nordisk mästare: 3 gånger – 1965; 1973; 1975
Svensk mästare: 8 gånger – 1964; 1965; 1966; 1972; 1973; 1974; 1975; 1976
Svenska rekord: 37
Landslagsuppdrag: 42
Bästa resultat: Press 102,5 kg, ryck 110 kg, stöt 127,5 kg, totalt 3-kamp 332,5 kg, totalt 2-kamp 225 kg
Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 18
Bo "Gilius" Giliusson
Stor Grabb nr 30/ 1967
Sven ”Sittande Biffen”, Borrman, Kungliga Flottans IF
F (i Riguldi, Estland) 1933.08.22, d 2004.05.29
Sven Borrman var en temperamentfull tyngdlyftare, både på och utanför lyftflaket. Han kunde bli ursinnig på skivstången när han missade lyft, så det var bäst att hålla sig på avstånd när han var igång. Sven Borrman hade sin storhetstid runt 1960 och fick som enda svensk tyngdlyftare delta på OS i Rom 1960.
Sven Borrman blev tidigt en ledargestalt och fick förmånen att arbeta som riksinstruktör på förbundet under åren 1968 – 1978. Under sin tid som landslagsansvarig blev det blev många VM och EM, men också tre OS. Sven Borrman coachade bland andra Bo Johansson, Hans Bettembourg, Ove Johansson, Lennart Dahlgren och Leif Nilsson.
Olympiska Spel
1960 – 16:e klass 82,5 kg
Världs/Europamästerskap
1959 – 11:e/9:a klass 82,5 kg
1963 – 11:e/9:a klass 82,5 kg
Nordisk Mästare: 1 gång – 1959
Svensk Mästare: 3 gånger – 1960; 1962; 1967
Svenska Rekord: 14
Landslagsuppdrag: 17
Bästa resultat: Press 150 kg, ryck 135,5 kg, stöt 160 kg, totalt 445 kg
Sven "Sittande Biffen" Borrman
Stor Grabb nr 31/1968
Ove Johansson, Sundbybergs TK
F 1943.12.24
Olympiska Spel
1968 – inget resultat klass +90 kg
1972 – 9:a klass +110 kg
Världs/Europamästerskap
1966 – 10:a/8:a klass +90 kg
1969 – inget resultat klass +110 kg
Världsmästerskap
1970 – 7:a klass +110 kg
Europamästerskap
1970 – 4:a klass +110 kg
1971 – 4:a klass +110 kg
1972 – 6:a klass +110 kg
1973 – 8:a klass +110 kg
Nordisk Mästare: 2 gånger - 1969; 1973
Svensk Mästare: 7 gånger – 1967; 1968; 1969; 1970; 1971; 1972; 1973
Svenska rekord: 72
Stor Grabb: Nr 31/1968
Landslagsuppdrag: 42
Bästa resultat: Press 202,5 kg, ryck 152,5 kg, stöt 202,5 kg, totalt 3-kamp 552,5 kg, totalt 2-kamp 350 kg
Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 23
Ove Johansson
Stor Grabb nr 32/ 1968
Bo Johansson
F 1945.02.07
Text: Ingemar Lyshag
Bo Johansson anses av många som Sveriges främsta tyngdlyftare genom tiderna. Han började sin idrottskarriär med att träna muskelbyggning och ställde upp i fem muskelbyggartävlingar. Från 1965 finns Bo Johansson med i tävlingsstatistiken, bland annat deltog han på Nordiska Mästerskapen för juniorer.
Bo Johansson var en teknisk driven tyngdlyftare, man kan säga att han i det hänseendet var en motsats till Hans Bettembourg. Suverän teknik och ett elegant uppträdande kännetecknade Bo Johanssons tävlingsuppträdande.
Vid de Olympiska Spelen 1968 var det tänkt att Bo Johansson skulle hemföra en OS-medalj. Under våren/sommaren före OS hade han noterat tre svenska rekord sammanlagt, 500 kg - 505 kg - 507,5 kg. Detta gjorde Bo till en av favoriterna till minst en bronsmedalj. Tyvärr drabbades han, som många andra, av "Montezumas hämnd", en magsjukdom. Han gick ner åtskilliga kilon i vikt och tappade formen. Det blev ändå 492,5 kg och en fjärdeplats.
Bo Johansson fortsatte att träna mot nästa OS, München 1972. På vägen dit vann han ett antal VM/EM-medaljer blev den andra svenska tyngdlyftaren genom tiderna att vinna en guldmedalj på ett VM. Detta skedde vid VM/EM-tävlingarna 1969 i delgrenen ryck. Totalt vann Bo Johansson 20 VM/EM-medaljer fördelat på 5 VM-medaljer och 15 EM-medaljer.
Klass 90 kg var en av de tuffaste viktklasserna att tävla i med världsstjärnor som OS-vinnaren Kaarlo Kangasniemi, Finland, David Rigert, Sovjet, samt Hans Bettembourg. En av de mest rafflande tävlingarna var EM 1971 i Sofia, Bulgarien. Hans Bettembourg vann pressen före Bo Johansson och David Rigert. Bo blev silvermedaljör i ryck efter David. Sedan skulle det avgöras i stöten. Bo klarade samtliga stötar med 200 kg som bäst och tvingade upp David Rigert på världsrekordvikten 205 kg, vilket han klarade och blev Europamästare på lättare kroppsvikt före Bo Johansson.
Bo Johansson var på väg mot sitt livs toppform och de Olympiska Spelen i München väntade. Rapporterna från träningen skvallrade om att Bo låg på världsrekordvikter i samtliga delgrenar. Men strax innan avresa till München började det krångla till sig. Bo anmälde att han var skadad. Efter läkarkonsultationer och medicinering ansåg läkarna att det inte fanns några problem att ställa upp på tävlingarna. Bo gjorde några träningspass på plats i München, men dagen före tävlingarna ansåg han att det inte gick att tävla på grund av skadan.
Besvikelse och hårda ord gjorde att München-äventyret fick en tråkig efterföljd för Bo Johansson, som avstängdes i fyra månader (Riksidrottsnämnden sänkte straffet från 19 till 4 månader).
Bo Johansson kom tillbaka och vann Nordiska Mästerskapen i klass 110 kg på utmärkta 370 kg, ett resultat i tvåkampen som fortfarande, när detta skrivs, är ett av de bästa resultat av svensk tyngdlyftare alla kategorier. Han gjorde ytterligare ett försök att kvalificera sig till OS Montreal, men skador hindrade honom från att fullfölja kvaltävling i Karlstad.
Olympiska Spel
1968 – 4:a klass 90 kg
Världs/Europamästerskap
1969 – Silver/Silver (Brons/Brons press, Guld/Guld ryck, 4:a/Brons stöt) klass 90 kg
Världsmästerskap
1971 – Brons (Brons ryck) klass 90 kg
1973 – inget resultat klass 110 kg
Europamästerskap
1968 – Silver (Silver press, Brons ryck) klass 90 kg
1970 – Brons (Silver press, Silver ryck) klass 90 kg
1971 – Silver (Silver press, Silver ryck, Silver stöt) klass 90 kg
1973 – inget resultat (Brons ryck) klass 90 kg
Nordisk mästare: 2 gånger - 1971; 1973
Svensk mästare: 5 gånger - 1967; 1968; 1969; 1971; 1973.
Bo Johansson. Foto: Hoffman
Världsrekord
1968.06.03 Rättvik 90 kg Press 172,5 kg
1970.03.12 Säffle 90 kg Press 181,5 kg
1971.01.22 Göteborg 90 kg Press 187,5 kg (inte registrerat)
1971.03.12 Sundbyberg 90 kg Press 190,5 kg
1971.11.14 Sundbyberg 90 kg Stöt 206,5 kg
1971.11.21 Kil 90 kg Press 193,5 kg
Svenska rekord: 89
Landslagsuppdrag: 33
Bästa resultat: Press 193,5, ryck 165 kg, stöt 206,5 kg, totalt 3-kamp 542,5 kg, totalt 2-kamp 370 kg
Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 22
Stor Grabb nr 33/1968
Hans Rubert, Gävle KK
F 1939.09.03
Svensk mästare: 4 gånger – 1966; 1967; 1969; 1973.
Svenska rekord: 10
Landslagsuppdrag: 22
Bästa resultat: Press 160 kg, ryck 127,5 kg, stöt 162,5 kg, totalt 450 kg.
Stor Grabb nr 34/1968
Arne Norrback
F 1937.12.14 i Lumijoki, Finland
Arne Norrback är född i Finland och började där med tyngdlyftning i 10-11 års ålder. 1957 blev Arne Norrback tyngdlyftningsdomare i Finland, sedan 1967 tyngdlyftningsdomare i Sverige och är fortfarande aktiv som förbundsdomare. I december 1966 debuterade Arne Norrback i det svenska landslaget (svensk medborgare under 1966) i en landskamp mot Italien. Det blev sedan många landskamper till och han är nummer tre i rankingen gällande antal landslagsuppdrag.
Arne Norrback är med stor säkerhet den tyngdlyftaren i Norden, och kanske också i hela världen, som gjort flest tyngdlyftningstävlingar. Alla finns nedtecknade och listan lär innehålla över 500 tävlingar! Han tävlade huvudsakligen i klasserna 56 kg och 60 kg.
OS-tävlingarna i Montreal blev en enda lång bedrövelse för Arne Norrback. Trots bra resultat tidigare under våren och fin form under lägret inför OS blev det tre bommar på 105 kg. OS blev inte alls vad han trott och Arne Norrback blev mycket besviken.
Arne Norrback fortsatte att tävla och återfanns i tävlingslistorna ända fram till 2011.
Olympiska Spel
1976 – inget resultat klass 60 kg
Världs/Europamästerskap
1975 – 10:a/8:a klass 60 kg
Världsmästerskap
1979 – 19:e klass 60 kg
Europamästerskap
1976 – 8:a klass 60 kg
1979 – 10:a klass 60 kg
Nordisk mästare: 6 gånger – 1967; 1969; 1971; 1974; 1975; 1979
Svensk mästare: 8 gånger – 1967; 1968; 1971; 1973; 1974; 1975; 1976; 1979
Svenska rekord: 62
Landslagsuppdrag: 42
Bästa resultat: Press 116,5 kg, ryck 113,5 kg, stöt 152,5 kg, totalt trekamp 362,5 kg, totalt tvåkamp 260 kg
Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 19
Arne Norrback
Stor Grabb nr 35/1971
Hans ”Bettis” Bettembourg, Falu AK
F 1944.03.28 i Neuruppin, Tyskland
Hans Bettembourg är född i Neuruppin, nordväst om Berlin. Han var utbildad till blomsterbindare. Hösten 1966 började Hans Bettembourg med tyngdlyftning och representerade då Stockholms AK. 23 maj 1969 blev han svensk medborgare. Då han redan hade överskridit de gällande svenska rekorden innan, blev det en rejäl putsning av rekorden i en tävling i Halmstad den 31 maj med 162,5 kg i press och 452,5 kg sammanlagt i klass 82,5 kg. Sin första landskamp gjorde Hans Bettembourg i Wales i augusti 1969.
Hans Bettembourg var ingen skönlyftare, mycket beroende på att hans anatomiska förutsättningar kring axlar och skuldror hindrade honom en del i lyftningen. Men det han saknade i dessa förutsättningar kompenserade han med råstyrka och en enorm vilja. Hans specialitet var press och efter ett antal försök lyckades Hans Bettembourg slå världsrekord den 12 oktober 1969 i Malung. Detta världsrekord skulle följas av ytterligare tio, samtliga i pressmomentet i klasserna 82,5 kg och 90 kg.
De Olympiska Spelen i München 1972 blev Hans Bettembourgs främsta merit. Före honom hade tre svenskar tagit medaljer på OS, samtliga bronsmedaljer. Men en handledsskada höll på att fördärva tävlingen för honom. Redan i uppvärmningen till pressen smärtade handleden varför ingångsvikten sänktes från 182,5 till 175 kg. Ingångsvikten och även 182,5 kg klarades med viss nöd. Det verkliga problemet kom i ryckmomentet. Hans Bettembourg hade mycket svåra problem med att hålla vikten. Efter två bommar gjorde han ett kämpalyft på 145 kg och fick det godkänt. Favoriten David Rigert missade samtliga ryck och öppnade vägen för en medalj för Hans Bettembourg. I stöt fick han nöja sig med ingångsvikten 185 kg, men kunde ändå konstatera att det räckte till bronsmedalj, Sveriges genom tiderna fjärde OS-medalj i tyngdlyftning!
Hans Bettembourg kämpar med stången under OS München 1972. Foto: TT Nyhetsbyrån AB
Olympiska Spel
1972 – Brons (Silver press) klass 90 kg
Världs/Europamästerskap
1969 – 8:a/6:a (Silver/Guld press) klass 82,5 kg
Världsmästerskap
1970 – inget resultat klass 82,5 kg
1971 – 6:a (Silver press) klass 90 kg
1974 – inget resultat klass 90 kg
Europamästerskap
1970 – 4:a (Silver press) klass 82,5 kg
1971 – 4:a (Guld press) klass 90 kg
1972 – inget resultat klass 90 kg
1973 – inget resultat klass 90 kg
1974 – 6:a klass 90 kg
Nordisk mästare: 2 gånger - 1973; 1974
Svensk mästare: 7 gånger - 1968; 1969; 1970; 1971; 1972; 1974; 1977
Världsrekord
1969.10.12 Malung 82,5 kg Press 170,5 kg
1969.11.16 Kiruna 82,5 kg Press 171,0 kg
1969.11.22 Skien, Norge 82,5 kg Press 171,5 kg
1969.12.07 Kil 82,5 kg Press 172,5 kg
1970.04.05 Sundbyberg 82,5 kg Press 173,0 kg
1970.04.18 Malung 82,5 kg Press 174,5 kg
1970.05.10 Söderhamn 82,5 kg Press 175,5 kg
1970.08.21 Falun 82,5 kg Press 176,0 kg
1971.02.21 Bollnäs 90 kg Press 187,5 kg
1971.04.18 Falun 90 kg Press 193,0 kg
1972.02.20 Öjebyn 90 kg Press 195,5 kg
Svenska rekord: 35
Landslagsuppdrag: 23
Bästa resultat: Press 195,5 kg, ryck 152,5 kg, stöt 202,5 kg, totalt 3-kamp 512,5 kg, totalt 2-kamp 355 kg
Utmärkelser: STF:s Förtjänsttecken 1972, NTF:s Elitnål nr 21
Stor Grabb nr 38/1974
Enno Mägi, Västra Frölunda FK
F 1941.03.31
Europamästerskap
1974 – 9:a klass 67,5 kg
Nordisk mästare: 1 gång - 1974
Svensk mästare: 3 gånger – 1973; 1974; 1975
Svenska rekord: 13
Landslagsuppdrag: 11
Bästa resultat: Press 100 kg, ryck 123 kg, stöt 150,5 kg, totalt 3-kamp 335 kg, totalt 2-kamp 270 kg
Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 25/1974
Stor Grabb nr 39/1975
Nils-Erik Sollevi, Lunds TK
F 1951.07.24
Nils-Erik Sollevi
Europamästerskap
1973 – inget resultat klass 75 kg
1976 – 11:a k lass 75 kg
1978 – 9:a klass 75 kg
Svensk mästare: 3 gånger – 1973; 1977; 1978; 1982
Svenska rekord: 10
Landslagsuppdrag: 22
Bästa resultat: Press 130 kg, ryck 135 kg, stöt 173,5 kg, totalt 3-kamp 402,5 kg, totalt 2-kamp 305 kg
Utmärkelser: STF:s förtjänsttecken i guld 2000, NTF:s Elitnål nr 27/1974
Förbundsuppdrag: OS-tränare 1992, STF:s styrelse 2003 – 2007
Stor Grabb nr 40/1977
Björn ”Picko” Liwendahl, Stockholms AK
F 1942.03.06
Svensk mästare: 6 gånger – 1969; 1970; 1972; 1973; 1975; 1977
Svenska rekord: 10
Landslagsuppdrag: 10
Bästa resultat: Press 85 kg, ryck 80 kg, stöt 100 kg, totalt 3-kamp 255 kg, totalt 2-kamp 180 kg.
Utmärkelser: STF:s förtjänsttecken i guld 2002, RF:s förtjänsttecken 2003, NTF:s förtjänsttecken av andra graden 1995, EWF National Award, EWF Certificate of Merit 2001
Björn "Picko" Liwendahl
Förbundsuppdrag: STF:s styrelse 1983 – 1996
Internationella uppdrag: EWF Technical Committee 1991 -
Stor Grabb nr 41/1977
Stefan Jakobsson, Upsala TK
F 1947.12.26
Stefan Jakobsson. Foto: Gerg Hedderich
Olympiska Spel
1976 – 6:a klass 82,5 kg
Världs/Europamästerskap
1975 – 10:a/10:a klass 82,5 kg
1977 – 8:a/7:a klass 82,5 kg
Världsmästerskap
1978 – 11:a klass 90 kg
Europamästerskap
1974 – 10:a klass 82,5 kg
1976 – 11:a klass 82,5 kg
1978 – inget resultat klass 90 kg
1979 – 10:a klass 90 kg
Nordisk mästare: 2 gånger - 1977; 1978
Svensk mästare: 5 gånger – 1974; 1975; 1976; 1978; 1979.
Svenska rekord: 11
Landslagsuppdrag: 21
Bästa resultat: Press 127,5 kg, Ryck 152,5 kg, stöt 190 kg, totalt 3-kamp 390 kg, totalt 2-kamp 342,5
Utmärkelser: STF:s förtjänsttecken i guld 1985, NTF:s Elitnål nr 40
Stor Grabb nr 42/1977
Pertti Torikka, Olofströms FK
F 1954.09.11
Pertti Torikka. Foto: Gerd Hedderich
Olympiska Spel
1980 – 15:e klass 56 kg
Världs/Europamästerskap
1982 – 16:e/9:a klass 56 kg
Världsmästerskap
1985 – inget resultat klass 56 kg
Europamästerskap
1980 – 9:a klass 56 kg
Nordisk mästare: 3 gånger - 1977; 1981; 1982
Svensk mästare: 8 gånger – 1974; 1978; 1981; 1982; 1985; 1986; 1987; 1989
Svenska rekord: 7
Landslagsuppdrag: 30
Bästa resultat: Ryck 115 kg, stöt 142,5 kg, totalt 257,5
Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 55/1980
Leif Nilsson, Stockholmspolisens IF
Stor Grabb nr 44/1977
F 1952.11.16
De Nordiska Mästerskapen för juniorer 1973 fick se en ny tyngdlyftarstjärna göra entré. Leif Nilsson tävlade sedan ett par månader tillbaka för sin nya klubb Sundbybergs TK och var väl mest med för att "se och lära". Leif tävlade i klass 110 kg och favorit var islänningen Gustav Agnarsson. Trots att Gustav var i mycket fin form fick han se sig besegrad av Leif med 2,5 kg.
Leif Nilsson är född i Uddevalla och var i tonåren en allround idrottare med friidrott, ishockey, styrkelyft, kroppsbyggning och handboll på programmet. Kom till Stockholm och utbildade sig till polis och arbetade som sådan i södra Stockholm. Efter sina framgångar vid VM/EM-tävlingarna 1977 höjdes målsättningen inför kommande OS i Moskva. Leif skulle blanda sig i medaljstriden!
Medaljerna från VM/EM-tävlingarna talade sitt tydliga språk, Leif Nilsson var en talang utöver det vanliga. Den största framgången nådde han i samband med VM 1978 i Gettysburg, USA. Bronsmedalj totalt och guldmedalj i delgrenen ryck. Därmed kom Leif att tillhöra den lilla skara svenska VM-guldmedaljörer som utgörs av, förutom Leif (1978), Arvid Andersson (1946) och Bo Johansson (1969).
Leif Nilsson var klar för deltagande på OS i Moskva i ett tidigt skede på grund av de fina resultat och placeringar han gjort under 1978 och 1979. Vid VM-tävlingarna 1979 fick Leif ihop 392,5 kg sammanlagt, vilket fortfarande är det absolut bästa resultat en svensk tyngdlyftare alla kategorier har gjort. Man betraktade Leif som en given medaljkandidat, men så enkelt skulle det inte bli. En meniskskada stoppade honom från deltagande på EM-tävlingarna våren 1980. När han var någorlunda återställd fick han en virussjukdom med febertoppar. Först 14 dagar före OS bestämde han sig för att ställa upp. Förberedelserna var med andra ord inte optimala på något sätt.
Den långa perioden med skador och sjukdom visade sig bli för mycket även för den talangfulle Leif. Endast ett ryck och en stöt, ovanan vid den tunga belastningen lyste igenom. En normal förberedelse utan skador och sjukdom och Leif Nilsson hade med stor säkerhet blivit minst bronsmedaljör.
Efter OS tog Leif Nilsson beslutet att lägga av med tävlandet. Han kunde välja mellan en osäker operation och sedan satsa vidare, men valde istället att sluta med tävlingsidrotten.
Leif Nilsson. Foto: Dalmas AB
Olympiska Spel
1976 – 7:a klass 110 kg
1980 – 4:a klass 110 kg
Världs/Europamästerskap
1975 – 6:a/5:a klass 110 kg
1977 – 4:a/4:a (Brons/Brons stöt) klass 110 kg
Världsmästerskap
1978 – Brons (Guld ryck) klass 110 kg
1979 – 4:a (Brons stöt) klass 110 kg
Europamästerskap
1974 – inget resultat klass 110 kg
1978 – Brons (Brons ryck) klass 110 kg
1979 – 5:a klass 110 kg
Nordisk mästare: 2 gånger - 1977; 1978
Svensk mästare: 3 gånger - 1977; 1978; 1979.
Svenska rekord: 30
Landslagsuppdrag: 18
Bästa resultat: Ryck 175 kg, stöt 223 kg, totalt 392,5 kg
Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 42
Stor Grabb nr 47/1979
Jan-Olov ”Jocke” Nolsjö, Sundbybergs TK
F 1948.07.27
Olympiska Spel
1976 – 8:a klass +110 kg
Världs/Europamästerskap
1975 – 8:a/7:a klass +110 kg
Europamästerskap
1972 – 13:e klass 110 kg
1974 – 9:a klass 110 kg
1975 - 7:a klass +110 kg
Svensk mästare: 3 gånger - 1972; 1974; 1978
Svenska rekord: 6
Landslagsuppdrag: 17
Bästa resultat: Press 170 kg, ryck 162,5 kg, stöt 205,5 kg, totalt 3-kamp 500 kg, totalt 2-kamp 362,5 kg
Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 28/1974
Förbundsuppdrag: Ledamot STF:s styrelse 1978 - 1981
Övriga uppdrag: Kommentator på Eurosport vid OS-/VM-/EM-tävlingar sedan 1995
Jan-Olov "Jocke" Nolsjö. Foto: Kay Danielsson
Stor Grabb nr 48/1979
Lennart ”Hoa-hoa”, ”Dahlis”, Dahlgren, Stockholms AK
F 1952.05.04
Lennart Dahlgren, ”Hoa-hoa” med hela svenska folket, ”Dahlis” med lyftarfolket, är troligen en av svensk tyngdlyftnings största kändis. Alla känner igen honom från Försäkringskassans reklamkampanj 1978 för den nyinförda pappaledigheten. Bilden visade Lennart Dahlgren håller ett spädbarn i famnen med texten Barnledig pappa!. Sedan blev det diverse framträdande i underhållningsprogram såsom wrestlingkommentator, På spåret, samt Besserwisser. Lennart Dahlgren är också populär krögare i Stockholm med ett flertal restauranger och barer.
Lennart Dahlgren började med tyngdlyftning när han var 16 år. Under ungdomsåren sysslade han också med friidrott, vilket lade grunden till en fortsatt karriär inom tyngdlyftning. 1972 debuterar han i juniorlandslaget på JNM. Karriären tog fart och 1976 tävlade Lennart på OS i Montreal. Från den tävlingen togs ett kort som blev årets sportbild. Man ser Lennart hängandes i luften i en numera klassisk pose efter ett lyckat lyft.
Enligt egen utsago gjorde han sin bästa tävling i OS-uttagningarna i Karlstad 1976. Då vann han över Bo Johansson och kvalade till OS.
I en intervju för hans gamle tränare Folke Liwendahl (i samband med Stockholms AK:s jubileumsskrift) berättade Lennart också att han är en av få att vinna medalj i tyngdlyftning, styrkelyft och bodybuilding.
Olympiska Spel
1976 – 11:a klass 110 kg
Världs/Europamästerskap
1977 – 6:a/5:a (Brons stöt) klass 100 kg
Världsmästerskap
1978 – 6:a klass 100 kg
Svensk mästare: 4 gånger – 1973; 1975; 1976; 1977
Svenska rekord: 8
Landslagsuppdrag: 11
Bästa resultat: Ryck 160 kg, stöt 207,5 kg, totalt 362,5 kg
Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 41/1976
Lennart "Hoa-Hoa" Dahlgren
Stor Grabb nr 49/1968
Rolf Forsman, Falu AK
F 1944.03.14
Världs/Europamästerskap
1969 – 8:a/7:a klass 67,5
Världsmästerskap
1970 – 12:e klass 67,5 kg
Europamästerskap
1970 – 9:a klass 67,5 kg
Svensk mästare: 3 gånger – 1967; 1969; 1971
Svenska rekord: 15
Landslagsuppdrag: 17
Bästa resultat: Press 142,5 kg, ryck 112,5 kg, stöt 160 kg, totalt 415 kg
Rolf Forsman
Stor Grabb nr 51/1980
Veikko Kontinen, Spårvägens GoIF
F i Finland 1941.02.20
Världs/Europamästerskap
1977 – inget resultat klass 52 kg
Världsmästerskap
1970 – 12:e klass 67,5 kg
Europamästerskap
1976 – 7:a klass 52 kg
1978 – 8:a klass 52 kg
Nordisk mästare: 8 gånger – (för Finland) 1971; 1973; 1974; 1975, (för Sverige) 1977; 1978; 1979; 1981
Svensk mästare: 5 gånger – 1976; 1979; 1981; 1982; 1983
Svenska rekord: 8
Landslagsuppdrag: 13
Bästa resultat: Press 85,5 kg, ryck 90 kg, stöt 118,5 kg, totalt 3-kamp 267,5 kg, totalt 2-kamp 207,5
Stor Grabb nr 52/1980
Stefan Jonsson, Greppet
F 1956.06.02
Olympiska Spel
1980 – 10:a klass 82,5 kg
Världsmästerskap
1979 – 10:a k lass 82,5 kg
Världs-/Europamästerskap juniorer
1975 – 9:a/8:a klass 75 kg
Europamästerskap
1978 – 9:a klass 82,5 kg
1979 – 9:a klass 82,5 kg
1980 – 11:a klass 82,5 kg
Nordisk mästare: 2 gånger – 1979; 1981
Svensk mästare: 4 gånger – 1973; 1975; 1976; 1977
Svenska rekord: 7
Landslagsuppdrag: 22
Bästa resultat: Ryck 142,5 kg, stöt 186,5 kg, totalt 327,5 kg
Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 50/1979
Stefan Jonsson
Stor Grabb nr 55/1981
Bertil Sollevi, Baltic Club
F 1956.02.15
Olympiska Spel
1980 – 7:a klass 75 kg
1984 – 11:a klass 82,5 kg
Världs-/Europamästerskap
1981 – 7:a/7:a klass 82,5 kg
1982 – 11:a/9:a klass 82,5 kg
1983 – 14:e/12:e klass 82,5 kg
Världsmästerskap
1978 – 11:a klass 82,5 kg
1985 – 12:e klass 82,5 kg
Världs-/Europamästerskap juniorer
1975 – 7:a/6:a klass 75 kg
Europamästerskap
1978 – 9:a klass 82,5 kg
1979 – 9:a klass 82,5 kg
1980 – 11:a klass 82,5 kg
1984 – 13:e klass 90 kg
Nordisk mästare: 3 gånger – 1978; 1983; 1985
Svensk mästare: 6 gånger – 1978; 1980; 1981; 1982; 1984; 1985
Svenska rekord: 8
Landslagsuppdrag: 29
Bästa resultat: Ryck 145 kg, stöt 190 kg, totalt 335 kg
Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 52/1979
Bertil Sollevi
Stor Grabb nr 56/1982
Johnny Helsing, Dönje AK
F 1955 10.08
Olympiska Spel
1980 – 14:e klass 56 kg
Världs-/Europamästerskap juniorer
1975 – 13:e/6:a klass 56 kg
Europamästerskap
1978 – inget resultat klass 56 kg
1980 – 10:e klass 56 kg
1985 – 11:e klass 56 kg
Nordisk mästare: 1 gång – 1981
Svensk mästare: 10 gånger – 1977; 1978; 1979; 1980; 1981; 1985; 1986; 1988; 1990; 1991
Svenska rekord: 4
Landslagsuppdrag: 23
Bästa resultat: Ryck 100 kg, stöt 135 kg, totalt 232,5 kg
Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 54/1980
Jonny Helsing
Stor Grabb nr 60/1983
Lars-Erik ”Kjellis” Källström, Greppet
F 1956.04.11
Nordisk mästare: 3 gånger – 1979; 1982; 1983
Svensk mästare: 3 gånger – 1980; 1982; 1983
Svenska rekord: 1
Landslagsuppdrag: 14
Bästa resultat: Ryck 177,5 kg, stöt 202,5 kg, totalt 380 kg
Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 64/1983
Lars-Erik "Kjellis" Källström
Stor Grabb nr 61/1983
Reijo Toivainen, Västerås BK
F 1949
Världs-/Europamästerskap
1981 – inget resultat klass 75 kg
Nordisk mästare: 1 gång – 1982
Svensk mästare: 2 gånger – 1980; 1983
Svenska rekord: 3
Landslagsuppdrag: 10
Bästa resultat: Ryck 140 kg, stöt 177,5 kg, totalt 317,5 kg
Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 56/1980
Reijo Toivainen
Stor Grabb nr 62/1983
Tom Söderholm, Södertälje AK
F 1953.12.20
Olympiska Spel
1984 – inget resultat klass 100 kg
1992 – inget resultat klass 100 kg
Världs/Europamästerskap
1982 – 5:a/5:a klass 100 kg
Världsmästerskap
1985 – 11:e klass 100 kg
1987 – 8:a klass 100 kg
1991 – inget resultat klass 110 kg
1995 – inget resultat klass 108 kg
Europamästerskap
1976 – inget resultat klass 90 kg
1987 – 11:e klass 100 kg
1988 – 8:a klass 100 kg
Nordisk mästare: 1 gång - 1983
Svensk mästare: 3 gånger – 1982; 1983; 1988
Svenska rekord: 13
Landslagsuppdrag: 20
Bästa resultat: Ryck 170 kg, stöt 206,5 kg, totalt 370 kg
Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 63/1983
Tom Söderholm. Foto: Bildbyrån
Stor Grabb nr 63/1984
Rickard Nilsson, Mockfjärds AK
F 1960.11.16
Perioden slutet av 1970-talet och början av 1980-talet hade svensk tyngdlyftning högkonjunktur. Det formligen sprutade fram talanger från alla håll och kanter. Från Mockfjärd kom en tyngdlyftare som stack ut lite extra, Rickard Nilsson. Rickard började med tyngdlyftning 1976.
Vid JVM-tävlingarna i Montreal 1980 blev det bronsmedalj i ryckmomentet, mycket tack vare taktisk omdisposition från 100 till 110 kg klassen. Sedan skulle det dröja till 1992 innan nästa medalj, EM i Szekszard. Åter spelade taktiken en avgörande roll, då man valde att skicka upp Rickard Nilsson i tyngsta klassen. Detta var i sig inget svårt för nu vägde Rickard fullt i klass 110 kg. Det var 14 år sedan en annan Nilsson, nämligen Leif, vann en EM-medalj.
Rickard Nilsson överträffade Leif Nilssons svenska rekord i ryck med fem kilo, från 175 - 180 kg. Han var en Sveriges bästa lyftare i klasserna 100-110-+110 kg från 1981 - 1995.
Efter sin idrottskarriär började Rickard Nilsson arbeta åt Sveriges Olympiska Kommitté som träningsrådgivare.
Olympiska Spel
1988 – 9:a klass 110 kg
1992 – 16:e klass 110 kg
Världs/Europamästerskap
1982 9:a/7:a klass 110 kg
1983 – 8:a/7:a klass 110 kg
Världsmästerskap
1985 – 6:a klass 110 kg
1987 – 11:e klass 110 kg
1991 – inget resultat klass 110 kg
1995 – inget resultat klass 108 kg
Världs/Europamästerskap juniorer
1979 – 10:a/9:a klass 100 kg
Världsmästerskap juniorer
1980 – 5:a (Brons ryck) klass 110 kg
Europamästerskap
1987 – inget resultat klass 110 kg
1992 – 4:a (Brons ryck) klass +110 kg
Europamästerskap juniorer
1980 – 6:a klass 110 kg
Nordisk mästare: 2 gånger - 1983; 1989
Svensk mästare: 11 gånger - 1981; 1982; 1983; 1986; 1987; 1988; 1989; 1990; 1991; 1993; 1994.
Svenska rekord: 11
Landslagsuppdrag: 43
Bästa resultat: Ryck 180 kg, stöt 212,5 kg, totalt 392,5 kg
Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 69/1985
Rickard Nilsson
Stor Grabb nr 64/1984
Hans Larsson, Stockholmspolisens IF
F 1957.03.28
Hans Larsson
Världsmästerskap
1978 – inget resultat klass 110 kg
Världs/Europamästerskap juniorer
1977 – 4:a/4:a (Brons/Brons ryck) klass +110 kg
Europamästerskap
1984 – 10:a klass +110 kg
Nordisk mästare: 1 gång - 1981
Svensk mästare: 2 gånger – 1981; 1984
Svenska rekord: 3
Landslagsuppdrag: 15
Bästa resultat: Ryck 174 kg, stöt 207,5 kg, totalt 380 kg
Stor Grabb nr 67/1987
Nils-Olov ”Lollo” Lundqvist, Karlstads AK
F 1959.10.01
Nils-Olov "Lollo" Lundqvist
Världsmästerskap
1985 – 18:e klass 67,5 kg
Europamästerskap
1985 – 13:e klass 67,5 kg
Nordisk mästare: 2 gånger – 1985; 1986
Svensk mästare: 5 gånger – 1985; 1986; 1987; 1989; 1990
Landslagsuppdrag: 18
Bästa resultat: Ryck 127,5 kg, stöt 150 kg, totalt 275 kg
Stor Grabb nr 71/1988
John Christensen, Baltic Club
F 1962, d 2009
Världsmästerskap
1985 – 13:e klass 67,5 kg
1986 – 15:e klass 75 kg
1987 – 11:e klass 75 kg
Världsmästerskap juniorer
1980 – 14:e klass 60 kg
Europamästerskap
1987 – inget resultat klass 75 kg
1988 – 10:a klass 75 kg
Europamästerskap juniorer
1980 – 7:a klass 67,5 kg
Nordisk mästare: 2 gånger – 1985; 1986
Svensk mästare: 2 gånger – 1986; 1988
Landslagsuppdrag: 22
Bästa resultat: Ryck 140 kg, stöt 175 kg, totalt 310 kg
Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 71/1985
John Christensen. Foto: Dalmas AB
Stor Grabb nr 72/1988
Klaus Göran Nilsson, Baltic Club
F 1958.04.06
Olympiska Spel
1984 – 18:e klass 90 kg
Värld-/Europamästerskap
1981 – 13:e/9:a klass 82,5 kg
1983 – 12:e/8:a klass 90 kg
Värld-/Europamästerskap juniorer
1977 – 19:e/13:e klass 67,5 kg
1978 – 14:e/10:a klass 75 kg
Världsmästerskap
1985 – inget resultat klass 90 kg
Europamästerskap
1984 – 16:e klass 90 kg
Europamästerskap juniorer
1977 – 13:e klass 67,5 kg
Svensk mästare: 2 gånger – 1980; 1985
Landslagsuppdrag: 27
Bästa resultat: Ryck 150 kg, stöt 190 kg, totalt 340 kg
Klaus Göran Nilsson. Foto: Gerd Hedderich
Stor Grabb nr 74/1989
Lars Rinse, Sörby BoIS
F 1956.02.12
Svensk mästare: 2 gånger – 1980; 1986
Landslagsuppdrag: 17
Bästa resultat: Ryck 162,5 kg, stöt 190 kg, totalt 357,5 kg
Stor Grabb nr 79/1990
Ralf Scott, Sörby BoIS
F 1957.03.26
Europamästerskap
1990 – 12:e klass 82,5 kg
Världs-/Europamästerskap juniorer
1976 – inget resultat klass 67,5 kg
Svensk mästare: 5 gånger – 1986; 1987; 1990; 1991; 1993
Landslagsuppdrag: 20
Bästa resultat: Ryck 145 kg, stöt 185 kg, totalt 330 kg
Stor Grabb nr 81/1990
Kent Olsson, Sörby BoIS
F 1963.06.03
Världsmästerskap
1987 – 16:e klass 82,5 kg
Europamästerskap
1988 – 14:e klass 82,5 kg
1990 – 13:e klass 75 kg
Nordisk mästare: 1 gång - 1989
Svensk mästare: 6 gånger – 1987; 1989; 1990; 1993; 1994; 1995
Landslagsuppdrag: 16
Bästa resultat: Ryck 140 kg, stöt 172,5 kg, totalt 310 kg
Stor Grabb nr 90/1994
Anders Bergström, Gävle KK
F 1966.10.21
Ingen svensk tyngdlyftare har gjort så många landslagsuppdrag som Anders Bergström, 58 gånger fick han dra på sig landsslagsdräkten. Dessutom ligger Anders Bergström i topp när det gäller starter på EM- och VM-tävlingar, 22 EM-/VM-tävlingar blev det. Lägg därtill 2 OS-starter. 1997 blev Anders Bergström historisk då han på VM i Chiang Mai, Thailand, blev första svenska tyngdlyftare att klara den magiska vikten 400 kg sammanlagt.
Som ungdom vann Anders Bergström USM 1983 med tävlingarnas bästa resultat, fortsatte de kommande åren – 1984, 1985, 1986 – med att vinna JSM. En viktig resurs för Anders Bergströms utveckling var hans tränare, Hans Rubert. Anders Bergström representerade under sin aktiva tid Gävle Kraftsportklubb.
Vid sidan av tyngdlyftningsträningen och tävlandet drev Anders Bergström ett företag där han sålde lyftarprylar. Han anlitades ofta som instruktör på träningsläger och hjälpte andra idrotter med fysträning, exempelvis Brynäs IF.
Anders Bergström. Foto: Mikael Forslund
Olympiska Spel
1992 – 13:e klass +110 kg
1996 – 12:e klass +108 kg
Världsmästerskap
1986 – 15:e klass 110 kg
1987 – 14:e klass 110 kg
1990 – 8:a klass +110 kg
1991 – 9:a klass +110 kg
1993 – 16:e klass +110 kg
1994 – 14:e klass +108 kg
1995 – 14:e klass +108 kg
1997 – 5:a klass +108 kg
1998 – inget resultat klass +105 kg
Världs/Europamästerskap juniorer
1984 – 18:e/12:e klass 90 kg
1985 – 7:a/5:a klass 100 kg
Europamästerskap
1988 – 9:a klass +110 kg
1990 – 9:a klass +110 kg
1991 – inget resultat klass +110 kg
1992 – 8:a klass +110 kg
1993 – 13:e klass +108 kg
1994 – 7:a klass +108 kg
1995 – 8:a klass +108 kg
1996 – 10:a klass +108 kg
1997 – 4:a klass +108 kg
1998 – 11:e klass +105 kg
1999 – inget resultat klass +105 kg
Nordisk mästare: 3 gånger - 1990; 1991; 1993
Svensk mästare: 7 gånger – 1991; 1992; 1994; 1996; 1997; 1998; 1999
Svenska rekord: 1 (samt ett okänt antal rekord under perioden 1993 – 1997)
Landslagsuppdrag: 58
Bästa resultat: Ryck 175 kg, stöt 225 kg, totalt 400 kg
Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 90/1995, Tennlyftaren nr 1 (minst 400 Sinclair poäng)
Stor Grabb nr 98/1995
Arne Larsson, Mossebergs AK
F 1968.08.04
Världsmästerskap
1991 – inget resultat klass 90 kg
Europamästerskap
1990 – 12:e klass 90 kg
1991 – 9:a klass 90 kg
1992 – 16:e klass 100 kg
Nordisk mästare: 2 gånger - 1991; 1993
Svensk mästare: 3 gånger – 1990; 1991; 1993
Landslagsuppdrag: 17
Bästa resultat: Ryck 152,5 kg, stöt 182,5 kg, totalt 335 kg
Stor Grabb nr 102/1996
Björn Falkland (Larsson)
F 1971.01.22
Björn Falkland (Larsson). Foto: Mikael Forslund
Världsmästerskap
1999 – inget resultat klass 69 kg
Världsmästerskap juniorer
1991 – 18:e klass 60 kg
Europamästerskap
1998 – 17:e klass 69 kg
1999 – 14:e klass 69 kg
Europamästerskap juniorer
1991 – 10:a klass 60 kg
Nordisk mästare: 2 gånger – 1993; 1995
Svensk mästare: 14 gånger – 1991; 1993; 1994; 1995; 1996; 1997; 1998; 1999; 2000; 2001; 2002; 2004; 2005; 2006
Svenska rekord: 10 stycken
Landslagsuppdrag: 25
Bästa resultat: Ryck 125 kg, stöt 157,5 kg, totalt 282,5 kg
Stor Grabb nr 104/1999
Mats ”Batt” Lindqvist, Greppet
F 1963.07.09
Mats"Batt" Lindqvist
Olympiska Spel
1988 – 14:e klass 75 kg
1992 – 24:e klass 75 kg
Världsmästerskap
1985 – 13:e klass 75 kg
1987 – 12:e klass 75 kg
1991 – inget resultat klass 75 kg
1999 – 36:e klass 77 kg
Världsmästerskap juniorer
1982 – 8:a klass 67,5 kg
1983 – 7:a klass 75 kg
Europamästerskap
1985 – inget resultat klass 75 kg
1987 – inget resultat klass 75 kg
1988 – 11:e klass 82,5 kg
1992 – 9:a klass 75 kg
1993 – 14:e klass 76 kg
1994 – 12:e klass 83 kg
1995 – inget resultat klass 83 kg
Europamästerskap juniorer
1982 – 7:a klass 67,5 kg
Nordisk mästare: 3 gånger – 1987; 1995; 1999
Svensk mästare: 11 gånger – 1984; 1985; 1987; 1988; 1991;1992; 1993; 1994; 1995; 1999; 2000
Svenska rekord: 1 ( samt ett okänt antal 1993-1997)
Landslagsuppdrag: 37
Bästa resultat: Ryck 147,5 kg, stöt 180 kg, totalt 325 kg
Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 72/1985
Stor Grabb nr 105/1999
André Aldenhov, Trelleborgs ABK
F 1971.09.26
André Aldenhov. Foto: Mikael Forslund
Olympiska Spel
1996 – 21:a klass 70 kg
Världsmästerskap
1994 – 15:e klass 76 kg
1995 – 24:e klass 76 kg
1997 – 17:e lass 76 kg
Världsmästerskap juniorer
1990 – 21 klass 67,5 kg
1991 – 13 klass 67,5 kg
Europamästerskap
1994 – 12:e klass 76 kg
1995 – 13:e klass 76 kg
1996 – 10:a klass 70 kg
1998 – 14:e klass 77 kg
Europamästerskap juniorer
1991 – 8:a klass 67,5 kg
Nordisk mästare: 2 gånger – 1993; 1997
Svensk mästare: 5 gånger – 1991; 1994; 1996; 1998; 2004
Svenska rekord: Inga noterade rekord men ett okänt antal 1993-1997
Landslagsuppdrag: 39
Bästa resultat: Ryck 145 kg, stöt 175 kg, totalt 317,5 kg
Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 91/1995
Stor Grabb nr 106/1999
Christina "Stina" Mård, Stockholms AK
F 1966.04.25
Världsmästerskap
1994 12:e klass 59 kg
Europamästerskap
1993 – 9:a klass 59 kg
1994 – 8:a klass 59 kg
1995 – 10:a klass 59 kg
Nordisk mästare: 1 gång – 1997
Svensk mästare: 4 gånger – 1993; 1994; 1995; 1997
Svenska rekord: 9 (samt ett okänt antal 1993-1997)
Landslagsuppdrag: 11
Bästa resultat: Ryck 72,5 kg, stöt 92,5 kg, totalt 165 kg
Christina "Stina" Mård. Foto: Mikael Forslund
Stor Grabb nr 107/1999
Maria Bohm, Kalmar AK
F 1974.08.18
Världsmästerskap
1998 – 10:a klass 53 kg
1999 – inget resultat klass 53 kg
Europamästerskap
1995 – 7:a klass 54 kg
1997 – 13:e klass 54 kg
1998 – 4:a (Brons ryck) klass 53 kg
1999 – 10:a klass 53 kg
Nordisk mästare: 1 gång – 1999
Svensk mästare: 4 gånger – 1996; 1999; 2000; 2001
Svenska rekord: 8 (samt ett okänt antal 1993-1997)
Landslagsuppdrag: 21
Bästa resultat: Ryck 73 kg, stöt 85 kg, totalt 157,5 kg
Maria Bohm
Stor Grabb nr 108/2001
Gunnar Lögdahl, Allmänna SK
F 1973.04.26
Världsmästerskap
1999 – inget resultat klass 94 kg
2001 – 26:e klass 105 kg
Europamästerskap
2000 – 19:e klass 105 kg
2004 – 21:a klass 105 kg
Nordisk mästare: 6 gånger – 1997; 1999; 2001; 2003; 2005; 2007
Svensk mästare: 6 gånger – 2000; 2003; 2004; 2006; 2007; 2008
Landslagsuppdrag: 37
Bästa resultat: Ryck 160 kg, stöt 192,5 kg, totalt 350 kg
Gunnar Lögdahl. Foto: Per Mattingsdal
Stor Grabb nr 109/2003
Christian Kraft, Kalmar AK
F 1973.04.06
Europamästerskap
1995 – 14:e klass 83 kg
Nordisk mästare: 2 gånger – 2001; 2005
Svensk mästare: 5 gånger – 1997; 1999; 2002; 2004; 2005
Svenska rekord: 1
Landslagsuppdrag: 25
Bästa resultat: Ryck 145 kg, stöt 170 kg, totalt 315 kg
Anders Lindsjö, Greppet
F 1969.08.29
Anders Lindsjö hade sina bästa år 1988 och 1989. Främsta framgången kom på JVM 1989 med en silvermedalj och två bronsmedaljer. Anders blev tvåa totalt efter omöjlige Ronny Weller. Det var Sveriges första medalj totalt på ett JVM, tidigare hade Hans Larsson och Rickard Nilsson bronsmedaljer i delgrenen ryck. Anders resultat 370 kg sammanlagt blev hans bästa resultat i karriären. Det är det absolut bästa en svensk juniorlyftare har gjort.
Nästa steg i karriären blev att kvala till de Olympiska Spelen 1992. På vägen till Barcelona var emellertid vägen ojämn för Anders. EM 1990 skadade han handflatan och kunde inte fullfölja tävlingarna. SM 1991 blev Anders Lindsjö tvåa efter Rickard Nilsson i klass 110 kg med utmärkta 372,5 kg. EM 1991 var det handledsskada som förstörde tävlingen för Anders. SM 1992 vann han på "medelmåttiga" 350 kg. Lite bättre blev det på EM 1992 då Anders klarade 355 kg. Men SOK krävde bättre resultat av Anders Lindsjö för att han skulle få åka till Barcelona.
Absolut sista chansen att bli OS-deltagare kom i samband med en World Cup-tävling i Cardiff. Anders Lindsjö tog chansen, vann efter hård kamp på resultatet 360 kg. SOK gav klartecken!
Men berg-och-dalbanan fortsatte. Efter bra resultat kommer problem och åter var det handen. Valkar gick upp och trots speciella "läderlappar" kunde inte Anders fullfölja tävlingarna i stötmomentet. Här tillstötte dessutom knäproblem. Det blev noll i resultatlistan.
Anders Lindsjö fortsatte tävla och år 2000 vann han SM för sjätte gången. Två nordiska titlar blev det också.
Efter den aktiva karriären specialiserade sig Anders Lindsjö som utbildare med specialisering på explosiv styrka och tyngdlyftning.
Olympiska Spel
1992 – inget resultat klass 110 kg
Världs/Europamästerskap juniorer
1987 – 13:e/13:e klass 100 kg
1988 – 8:a/7:a klass 100 kg
Världsmästerskap juniorer
1989 – Brons (Brons ryck, Silver stöt) klass 110 kg
Europamästerskap
1990 – inget resultat klass 110 kg
1991 – inget resultat klass 110 kg
1992 – 8:a klass 110 kg
1993 – inget resultat klass 108 kg
Nordisk mästare: 2 gånger - 1989; 1993
Svensk mästare: 6 gånger - 1989; 1992; 1993; 1995; 1996; 2000.
Landslagsuppdrag: 21
Bästa resultat: Ryck 165 kg, stöt 207,5 kg, totalt 370 kg
Anders Lindsjö
Annika Berntsson, Mossebergs AK
F 1976.09.10
Världsmästerskap
2009 – 19:e klass 69 kg
Europamästerskap
2008 – 14:e klass 69 kg
2009 – 10:a klass 75 kg
Svensk mästare: 1 gång – 2007
Svenska rekord: 50
Landslagsuppdrag: 17
Bästa resultat: Ryck 90 kg, stöt 107 kg, totalt 195 kg
Annika Berntsson. Foto: Thony Ragnarsson
Jim Gyllenhammar, Allmänna SK
F 1978.12.26
Världsmästerskap
2001 – 22:a klass 105 kg
2002 – 14:e klass +105 kg
2006 – dq klass +105 kg
2009 – inget resultat klass +105 kg
Europamästerskap
2002 – 12:e klass +105 kg
2003 – 13:e klass +105 kg
2004 – 9:a klass +105 kg
2005 – 12:e klass +105 kg
2006 – 8:a klass +105 kg
Svensk mästare: 5 gånger – 2001; 2002; 2003; 2004; 2005
Svenska rekord: 14
Landslagsuppdrag: 17
Bästa resultat: Ryck 177 kg, stöt 226 kg, totalt 403 kg
Utmärkelser: NTF:s Elitnål nr 118/2005, Tennlyftaren 2009.
Jim Gyllenhammar. Foto: Per Mattingsdal